I kristna sammanhang talar vi ofta om att det finns diken på båda sidor om Vägen. Skriften säger att vägen är smal. Kyrkohistorien lär oss, att dikena är både djupa och breda.
När man kommer in på frågan om den kristnes agerande inför ondskans andemakter blir vägen smal som en sytråd. Dikena blir på motsvarande vis mycket rymliga. Därför är det alltid med viss bävan man tar del av en ny bok som handlar om auktoritativ befrielse från demoniskt betryck.
Det är en glädje att konstatera, att författaren lagt stor vikt vid att beskriva hur dikena ser ut, för att man skall kunna undvika dem.
Författaren ger en sund undervisning därför att han undviker alla handlingsschabloner. Han betonar att befrielsen inte kan ersätta omvändelsen och han lyckas med den svåra konsten att tala om ondskans andemakter utan att dessa kommer i centrum för ens intresse.
Jag skulle önska att många läste denna bok med en önskan om att Herren skall göra dem beredda för den tjänst som antagligen blir oundviklig om något decennium.
(Ur Sven Reichmanns förord)