Inte tillhörde Egon Perngren - pingstpastorn - de "stora" som ständigt fick kallelser och lät tala om sig. Men var han sämre för det?
I sju år hade han varit pastor i Vaxhults pingstförsamling. Det fanns de som menade at han borde flytta, och visst förstod han det. Problemet var bara att kallelserna till någon ny tjänst lät vänta på sig.
Vi får en intressant inblick i en pastors vardag och hur brottningskampen mellan sjunkande medlemsantal och den gudomliga kallelsen kan upplevas.

Roman hämtad ur svensk frikyrkomiljö, där många människor figurerar och mycket händer runt pastor Perngren.