Pastor Bengt Ericsson har planerat allt i minsta detalj. Utan minsta anstrykning till vemod låser han dörren till pastorsbostaden, sätter sig i bilen och styr en sista gång mot kapellet. På predikstolen, väl synligt, tejpar han upp brevet där han berättar att han ska försvinna från församlingen en tid och i vilket han ber om förlåtelse att han trasslar till det för andra. Men han har helt enkelt inte funnit någon annan väg.

När Bengt Ericsson sätter sig i bilen igen är det för att åter ta kontrollen över ett liv som så här långt mest har präglats av en rad tillfälligheter och anpassningar. Det han nu gör är visserligen både oväntat och i mångas ögon klandervärt, men han styr söderut med en märklig känsla av lätthet och med en fast beslutsamhet att utforska ett av de tusen olevda liv han bär inom sig.