huvudpersonen i denna bok heter Carl Julius Dalmer. Han är min mors morfar, min mormors far. Han föddes 1841. Vid tidig ålder blev han döv. Därmed kunde han inte heller lära sig tala. Med den tidens terminologi var han »dövstum«. Som »dövstum« vid mitten av 1800-talet tillhörde han en av de svagaste grupperna i den tidens samhälle. Men Julius fick ett annat öde. Han var en av de första döva som fick lära sig läsa och skriva. En av de första döva som fick en yrkesutbildning. En av de första döva som blev lärare för andra döva. Han var en av de första döva som blev egen företagare. Boken rör sig på flera olika plan; personlig biografi, kulturhistoria, dövas historia, i någon mån lingvistik. Jag väljer medvetet metod för berättandet. Jag gör inte Julius liv till en roman, en fiktion. Ej heller skriver jag akademiskt och »vetenskapligt«. Jag skriver dokumentärt och journalistiskt.
Ur Göran Skyttes förord