"De dödade mig, mig och hela min familj, i Rwanda i april 1994. Jag var femton år. Jag dog inte." Révérien Rurangwas egen berättelse om det folkmord som utplånade hans familj medan resten av världen handfallet såg på -- och om att överleva, varje dag, nu också. "De dödade mig, mig och hela min familj, i Rwanda i april 1994. Jag var femton år. Jag dog inte."
Ett årtionde efter folkmordet börjar Révérien Rurangwa berätta om vad det var som hände i Rwanda den vår när hela världen stod som lamslagen, när två folk som levt sida vid sida plötsligt förvandlades till mördare och offer. Han berättar om sin hemby och dess historia som plötsligt blev våldsam, om hur grannarna dödade hela hans släkt och om hur en person som han kände väl gav sig på hans familj och utplånade den -- egentligen honom själv också.
Det var bara det att Révérien inte dog. Han överlevde, och sedan den där dagen i april 1994 är varje dag en dag som han måste överleva. Ondskan får inte vinna.