Predikanten och sångförfattaren Emil Gustafson (1862–1900) hörde till dem som formade den svenska frikyrkligheten både under och efter sin levnad. Med sitt säregna och delvis kontroversiella budskap om ödmjukhet, överlåtelse och lidandets mening var han en annorlunda röst i det sena 1800-talets kyrkliga landskap. Hans släktskap med de kristna mystikerna gör honom till en gränsöverskridande gestalt som fortsätter att beröra. Här tecknas för första gången hans liv och spiritualitet i en vetenskaplig monografi där frågan om väckelserörelsernas relation till moderniteten står i fokus.