I MÄNNISKA OCH MER tecknas en bild av den historiske Jesus och hans självförståelse med utgångspunkt i det forskningen idag vet om den kultur och det samhälle som utgjorde Jesus samtid.
I bokens avslutande kapitel ges en uppdaterad genomgång av jesusforskningens historia och nuläge, som i denna andra, reviderade upplaga utökats betydligt i förhållande till första upplagan.

Varje tid och kultur har sina mönster för familjeliv, samtal, måltider och sociala relationer. I Jesu värld var konversationen en fäktkonst, där det gällde att ha ordet i sin makt och kunna ge svar på tal. Familjens heder var högprioriterad, respektlinjerna annorlunda än idag. Hur förhöll sig Jesus till familjen, begreppet heder och skam och till sin kultur? Med hjälp av kulturantropologiska perspektiv beskrivs några av de sociala strukturer i dåtidens Palestina och hur Jesus relaterade till dem.
Kan man studera en antik människas självförståelse? Ja, svarar författaren, menar vi deras mål och avsikter, då kan vi veta något om både Sokrates och Jesus. Idag finns en optimistisk och frejdlig inställning bland många forskare till möjligheten att rekonstruera historiens Jesus och veta en hel del om vad han sa, gjorde och ville. Jesu förståelse av sig själv innebar att han inte ville nöja sig med att vara en profet eller Döparen II – han är inte ännu en förelöpare, utan själv Fullbordaren, Människosonen, till sist också genom sin död.