Får man som förälder misslyckas i sin föräldraroll utan att andra ska tycka att man är en dålig förälder?
Kan en person i ledarställning erkänna att den har misslyckats med en uppgift utan att omgivningen ska tycka att vederbörande är oduglig i sin uppgift?
Många kommer säkert att känna igen sig när författarinnan beskriver hur hon kände sig när hon misslyckades med vissa uppgifter - självanklagelse för att man inte klarat av situationen, rädsla över att någon ska upptäcka hur det egentligen ligger till.